Om mig, Monica

De stora livsfrågorna har alltid intresserat mig. Redan som litet barn tillbringade jag mycket tid ensam ute i naturen. Där fann jag tröst, styrka, glädje och inspiration och upplevde tillvaron som förunderlig.  Jag har mött många fantastiska lärare, men också insett att varje människa du möter, faktiskt är en lärare.

Jag hyser en stor passion för kroppens uttryck och oändliga visdom och har främst Marion Rosen (sjukgymnast och grundare av Rosenmetoden) samt Hans Axelson (grundare av Axelsons gymnastiska institut) att tacka för det. Detta har fått mig att ständigt vilja fördjupa mina kunskaper; lära mig mer.. Min bakgrund som sjukgymnast, Rosenterapeut och Yogaterapeut/lärare samt ett flertal längre och kortare kroppsterapeutiska och pedagogiska utbildningar, ger mig en bra och trygg grund att stå på. Inom det vetenskapliga området har jag medverkat till två publicerade studier inom yoga.

Jag minns när jag provade ett yogapass för första gången. Det är nu många år sedan och jag fann sättet att använda min kropp på, helt fantastiskt; Att få sträcka ut i positioner, att få ta i och känna min styrka, utmana min balans och så den där sköna avslappningen efteråt. Men det skulle dröja ytterligare några år innan jag kom i kontakt med Medicinsk yoga. Då gick jag utbildningen för jag anade hur användbart det skulle vara i mitt yrkesutövande. Inte förstod jag hur potent det var också för mig själv…och vilken resa jag gjorde inombords! Även om det idag inte är fullt lika dramatiskt så är den inre resan fortfarande så spännande.

Yogan har lärt mig att njuta av min kropp, att tycka om mig själv inklusive alla ”brister”. Yogan är ett sätt att ta hand om mig själv och att se att det jag gör på yogamattan är en liten bild av hur jag förhåller mig till livet utanför mattan. Yogautövandet kan fortfarande ge mig den där sköna känslan av att få ta i och sträcka ut….Men det är också ett sätt att bejaka min gråt, min glädje, min sorg och frustration – de där kryddorna som livet består av. Och ibland – den där stilla stunden då allt är ett…då allt är kärlek, frid och utan ord.

 

”Det som ligger bakom oss och framför oss är småsaker jämfört med vad som ligger inom oss”                                                         Ralph Waldo Emerson

 

.